Cornflakes

Solen skiner in i huset från alla håll den här morgonen. Jag har sovit hos några goda vänner i Onsala i natt. Många skratt blev det igår. Härligt. Tanken på att ha en kväll och en natt själv i det här skedet känns inte lockande. Så fram tills lördag då mitt hem blir fyllt av ungar och sprudlande liv igen så gör jag lite coach hopping. Passar på att bli lite bortskämd.

Det är lite ovant att ligga och dra sig på morgonen. Med mina små barn blir det ofta brandutryckningar innan klockan sex. ”Alma! Neeeeeeej men häll inte ut hela cornflakes paketet på golvet!! .Määäääääääääh ADAM! Snälla, du behöver väl inte kissa på cornflakesen!” Saknar dem oerhört och veckans höjdpunkter är när jag får Almas små redogörelser på telefonen. Hon låter lycklig och det betyder allt. Sen lämnar hon över luren till Adam och även han får göra en reogörelse: ”Mamma, mamma njam, njam, njam” berättade han igår när jag ringde under frukosten.

Igår ja, en stor dag. Jag fick träffa en läkare på Jubileums kliniken, JK – som huset mittemot Sahlgrenska Sjukhuset heter och som är det huset där cancerpatienter behandlas. Läkaren är en vacker kvinna med vänligt leende. Hon är saklig och tydlig. För mig är de flesta termerna fortfarande obegripliga. Jag har dessutom väldigt svårt att memorera saker så jag frågar om och noterar. Bland det första hon berättar för mig är att jag ska få min första cellgiftsbehandling i morgon med andra ord idag. Tårarna fyller mina ögon – av lättnad. Äntligen kör vi igång. Äntligen något konkret. Det är beslutat att jag får en sorts cytostatika som heter FEC de första gångerna och sedan går de över till Taxotere. Grovnålsbiopcidens provresultat får jag vänta på en vecka till. Eventuellt kommer jag bli illamående och förmodligen får jag järnsmak i munnen. Helt säkert är att jag kommer att bli mer och mer orkeslös. Helt säkert är också att håret kommer att falla av tämligen omgående. Rutinfrågor om min hälsa ställs. Det sista läkaren gör är att mäta min tumör med en mätsticka i metall. Det kommer att göras innan varja behandling för att följa tumörens krympning samt se om den blir mjukare. Varför de inte gör undersökningen med ultraljud, då min tumör är svår att greppa och mäta, visste hon inte. Känns som det hade varit ett smidigare sätt att mäta på.

Sedan lämnas jag med sjuksköterskan och hon berättar om det praktiska kring morgondagens behandling samt ger mig en blå sjukpärm med information om allt som kan hända och vart jag ska vända mig med frågor. Hon tipsar mig om att kanske låta klippa en kort frisyr som ett mellansteg fram tills håret trillar av. Hitintills har jag inte tyckt att det ska bli någon större grej, det där med peruk. Det är som det är. Nu växer klumpen i magen. Jag minns mammas ord när hon behandlades med cellgift. ”Det är inte cancern som ger mig biverkningar, det är medicinen. Det är bra att medicinen verkar.” Ändå var håravfallet den svåraste delen för henne. Det blir så symboliskt och tydligt. En stor del av personligheten sitter för många där.

Efter informationen visar sjuksköterskan upp mig till avdelning 53 där jag ska få behandlingarna. Överallt träffar jag personal med vänliga leenden. Avdelningen är fin med lugnande färger. Jag blir presenterad till den sjuksköterskan som ska ta hand om mig de närmsta gångerna, Mia. Hon plirar med ögonen och har nära till skratt. Det här blir bra.

Förövrigt så har jag fått ett avskedsbrev från mitt högra bröst. Med hjälp av min tyska väninna Kimberlys så har svikaren skrivit fyra sidor om hur fint vi har haft det i alla år. Hur det stolt växte till sig under tonåren, fick många beundrare. Pojkvänner som mitt bröst var förtjust i och några kanske inte så lyckade val. Hur härligt det va att upptäcka den nya funktionen och kärleken när barnen ammades… Men nu är det dags att ta farväl. Jag skrattade länge…

Idag var jag i stan för att välja peruk och fick sedan behandling, kära vänner. Men det kommer jag berätta om imorgon. Behöver smälta intrycken.

Onsalaskratt

Annonser

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Sofie Alvarsson
    Jul 09, 2013 @ 23:18:53

    Älskade Maj! Puss!

    Svara

  2. emoken
    Jul 10, 2013 @ 09:38:54

    Så bra skrivet, som alltid! Och allt detta låter mycket hoppfullt. Du är i goda händer, äntligen 🙂 Jag tittar varje dag vad har du för nyheter och idag ska jag även leta efter GPs artikel i biblioteket. Kram!!

    Svara

  3. Barbro P.
    Jul 10, 2013 @ 21:50:04

    Skickar dig all min tanke.Läste Gp och blev så ledsen. kämpa nu Maj för dig och din familj. kram.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: