Barbro

”Mamma, nu är mitt tålamod slut. Du måste koncentrera dig och lyssna på mig. Sluta snickesnacka! Action!” Där fick jag minsann så jag teg, haha! Men visst måste ju Alma lyssna väldigt bra på mig när hon kan rekapitulera mina ord så väl. Adam står bredvid och härmar Alma i allt hon säger och gör. Hitintills har han inte varit så noga med pratet. Njam, njam för mat och diverse brrrrumljud för allt som har en motor. Senaste veckorna har han dock knäckt pratkoden och ur honom kommer de underbaraste små försök till ord och meningar; ninibusch (minibuss), tatte såvä (katten sover) och min favorit: barbro (farbror).  Det är svårt att hålla sig för skratt men jag försöker.

Lätt att hålla sig för skratt var det när jag fick samtal från sjukhuset i fredags. Sista testet från grovnålsbiopsiden är nu klar. Jag är HER2 positiv. Vad jag förstår av läkaren så behöver det inte betyda något negativt även om det då rakt inte är positivt. Sedan fem år tillbaka finns en antikroppsbehandling som sätts in efter behandling med cellgift. Den gör att chanserna till överlevnad är lika goda som vid ” bara” östrogenpositiv cancer. Fem år. Det känns helt overkligt att leva så på marginalerna. För fem år sedan hade oddsen varit markant sämre. Läskigt.

Med andra ord ska jag få mina sex doser av cellgift. Det cellgift (den cytostatika) jag får nu är en högdos FEC. Antagligen kommer jag istället att få Taxotere, en lite vassare variant av cytostatika som (förutom att jag förhoppningvis blir frisk) ger mig biverkningar som, bland andra; minskning av antalet röda blodkroppar eller vita blodkroppar, håravfall (allt hår – övrallt), illamående, kräkning, sår i munnen(har jag i och för sig redan), diarré (som omväxling efter att ha varit hård i magen av FEC) eventuellt nagellossning och definitivt trötthet. Vissa kroppsdelar kan också komma att domna bort. Efter sjätte gången kommer jag att opereras, mest troligt få strålning och sedan får jag var tredje vecka i ca ett år få antikroppsbehandling. Den ger mig inga särskilda biverkningar. Håret kommer att växa ut igen.

För er som varit oroliga över att jag inte gråtit kan jag säga att jag gjorde det nu. Av oro för mina barn. Av kärlek till mina barn. Min familj. Mina vänner. Av rädslan över att det här kommer att dra ut på tiden. Av viljan att kunna vara en glad och inspirerande mamma. Av önskan att kunna göra något så banalt som dra mina fingrar genom håret. Den här resan har precis börjat. Tyvärr går den ej att avboka. Inte heller finns några bra nödutgångar.

Idag kom min bror Peter på besök. Peter är lugnet i stormen. Lugn och klok. Balsam för själen. ”Peten” säger Adam nöjt. ”Jag kallar honom Nosen” säger Alma när vi går hem från lekplatsen. ”Varför då?” frågar jag. ”För att jag älskar honom” kommer det lika självklart som blixtsnabbt.

Mer om HER2

Dagens bild på mina goa ungar:

Energi

Annonser

24 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Petra
    Aug 18, 2013 @ 00:06:04

    Maj min kära Maj! Jag kan inte ens föreställa mig din rädsla men jag kan absolut se framför mig hur du vinner detta lopp. Det blev guppigare plötsligt men du vinner!

    Din P

    Svara

  2. Annika
    Aug 18, 2013 @ 00:23:23

    Skickar styrka och kärlek till dig och din familj! Kram Annika

    Svara

  3. Sandra
    Aug 18, 2013 @ 08:07:43

    Vi gråter ihop imorgon och sen skrattar vi oss tillsammans genom denna oundvikliga resa ! We fix it ! Love U !

    Svara

  4. Agnes
    Aug 18, 2013 @ 08:27:18

    Kära Maj!
    Det blir svårt och kämpig, men säkert kommer din Mamma och familjen vara med dig och hjälpa över den hela. Önskar mycket mer styrka i fortsättningen ❤ Ágnes

    Svara

  5. Sofie
    Aug 18, 2013 @ 08:31:12

    Jag är stum. Djävla fan. Kram

    Svara

  6. Marja Leppänen Pastorino
    Aug 18, 2013 @ 08:45:07

    ❤ ❤ ❤

    Svara

  7. Vàry Monique
    Aug 18, 2013 @ 11:12:59

    J’ai reçu le même genre de traitement (encore expérimental en 2006) et les effets secondaires étaient ceux que tu expliques. C’est éprouvant, mais pas insurmontable. Beaucoup de progrès ont été fait pour aider à supporter ce genre de traitement et ses effets secondaires.
    Pour moi c’était 4 chimios, ensuite l’opération (la tumeur avait fortement régressé) et après 4 autres chimios. 3 semaines de vacances 🙂 et la radiothérapie tout à fait supportable pendant 6 semaines . Je t’embrasse . Monique Vàry

    Svara

  8. Marita Ahlkvist
    Aug 18, 2013 @ 18:18:18

    Maj, även om det känns tungt, så veeet jag att du kommer att klara detta!!! Du är en stark, fantastisk kvinna!!! Världens bästa, mest underbaaaara barn, Alma och Adam, är du mamma till!!! Finns här för dig…<3 ❤ ❤

    Svara

  9. Tommy Söderberg
    Aug 18, 2013 @ 18:56:21

    Du är grym! Helt klart en inspirationskälla i mitt liv just nu!

    Svara

  10. Sissi
    Aug 19, 2013 @ 08:21:44

    Kära Goa granne…
    Läser det du skriver och kommer aldrig någonsin förstå vad du går igenom
    Men jag vet hur rädsla känns…

    Karina och du borde ses eftersom hon har samma diagnos.
    Du kan väl säga till om och när det känns oki för dej så styr vi upp en träff
    Ni kan ta hjälp, stöd och råd av varandra.
    Hon vill gärna träffa dej
    Ni bor ju båda i Majorna också

    Styrka och kraft sänder jag dej i tanke

    Kram Sissi

    Svara

  11. wendoxford
    Aug 19, 2013 @ 21:55:35

    Hope you can read my English….I am an ex-colleague of Jenny McKeever going through a similar thing in Oxford. Different type of breast cancer but similar emotions and experience. Maybe we can ”journey” together…Good luck! You sound a lovely, plucky woman who has many good years left to live…
    I blog too…
    http://wendoxford.wordpress.com/
    I had FEC but my cancer spread and ma now using a new designer drug – first doses this week…fingers crossed for both of us

    Svara

    • majstory
      Aug 19, 2013 @ 23:42:06

      Hi! Jenny told me about your blogg and I have read parts of it and am now following (love the part with your new i-pod!). I wish you luck and will definately follow your journey. Lets have a post-chemo-party in 2014! Also about loosing your hair: no more schampoo in your eyes for a while! Cross my fingers right back! Love to ya, sis!

      Svara

  12. Mia Ytterstad
    Aug 20, 2013 @ 10:35:24

    Vilket jävlar anamma du har! Det behövs naturligtvis och vilken tur att du har det! Dessutom har du ett fantastiskt språk när du beskriver din resa med smärtan och rädslan.
    När cancern är borta och hela den här pärsen är över, byt karriär! Du kommer att bli en fantastisk författare!!!

    Svara

  13. Tommy Söderberg
    Aug 20, 2013 @ 16:43:22

    Så där nu jag jag skrivit en liten kommentar på denhär bloggen också! 😀
    http://tankarvidfyrtio.blogspot.se/

    Svara

  14. Sofia
    Aug 21, 2013 @ 16:29:44

    Vilka söta barn du har! Skänker dig all styrka, kämpa på!

    Svara

  15. eva
    Aug 27, 2013 @ 18:39:06

    kramar Maja..Kämpa …Harcra fel!!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: