Let’s be careful out there

Så drog då biverkningarna igång. Skoningslöst. Metodiskt. Helt oberäknerliga. Kramper i magen. Natten till måndag händer det första gången. Jag sätter mig käpprätt upp i sängen och tror på allvar att jag har förlossningsvärkar. Sedan dess har samma kramp kommit tillbaka. På spårvagnen. På promenad hem från dagis. Oavsett kost. Oavsett plats. Oavsett tid. Jag sitter på toaletten och håller mig krampaktigt fast i badkaret. Ögonen ploppar nästintill ut. Ömheten i magen sitter i länge efteråt. Oftast sover jag ett par timmar av ren utmattning.

Sedan i måndags har jag även kraftig smak av järn i munnen. Som när man slickade på cykelnyckeln som barn och äckelrös. Nu har jag hela munnen full av den smaken och det hade väl varit nog, tycker jag, men till det har även Sahara installerat sig. Du vet, när du somnar och sover med öppen mun så att munnen torkar ut helt o hållet. Så känns det. Fast hela tiden och det spelar ingen roll vad jag äter eller dricker. Någonstans i fjärran förnimmar jag smaken av god tomat men egentligen så finns där bara en känsla av lera i munnen. Sandig, sträv och med metallisk smak. Näsan är helt sårig invändig och ett sår på nageln jag har haft i ett par veckor blir bara värre. Jag skulle ge vad som helst för en rejäl förkylning i utbyte. Anytime.

Jag tillåter mig vara ledsen. Varför skulle jag inte det? Det handlar inte om att tillåta sig vara ledsen. Att känna sorg. Det gör jag. Det gör alla på sitt sätt. Även om det inte tar uttryck i tårar alltid. Men en sorg är det. Att se min reflektion i TV-n. Att se oron i familjens ögon. Att känna rädsla inför vad som komma skall. Och hur jag kommer att hantera det. Kroppsligen. Mentalt.

Den här veckan har jag varit arg och mina närmsta har fått stå ut med vredesutbrott. Tålamod som tryter. Jag har inga marginaler. Ryter ifrån. Och sedan då? Ja, sedan mår jag ännu sämre. Den sorgsna blicken från Alma som egentligen bara sprallade och glatt busade. Jag som älskar när hon gör det. Nu känner jag mig provocerad och trött. Missmod.

Imorgon åker vi till Tjörn, ungarna och jag. Tillsammans med goda vänner har vi hyrt hus i några dagar. Där kommer jag att ha möjlighet till att närvara men också att dra mig undan. Perfekt.  Det ska bli så skönt med miljöombyte. Så bestämmer jag här och nu att kramperna lämnar mig i fred och att, åtminstone, en smaklök återvänder till helgen. Och till er mina vänner säger jag;

Let’s be careful out there!

bild-40

Alma absorberar Peter Pan.

Annonser

14 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Sissi
    Aug 30, 2013 @ 00:08:45

    Jag hoppas barnen och du får en fin tid på Tjörn

    Jag saknar ord när jag läser det du skriver

    Vill bara krama om hela hela dej och säga
    ” det kommer att gå över”
    Jag lovar

    Svara

  2. Sofie Alvarsson
    Aug 30, 2013 @ 07:11:16

    Älskade Maj. Så fruktansvärt det låter. Jag vill inte att detta ska drabba dig. Drabba någon. Jag fick ett brev om mammografi igår. Oavsett tid och inbokade möten så kommer jag gå. Prioriteringen är enkel. Du hjälper mig prioritera och jag önskar jag kunde göra något för dig. Massera dina fötter, laga mat (som smakar något) åt dig. Tänker på dig dagligen. Pussar och kramar. Sofie

    Svara

  3. Jacob Karström
    Aug 30, 2013 @ 08:00:53

    Jag lider med dig! Om det nu hjälper dig att hålla modet uppe.. Hoppas du kan får lite andrum mellan dom förbaskade biverkningarna!! Kram på dig Maj!!

    Svara

  4. Lisa
    Aug 30, 2013 @ 09:18:06

    Mineralvatten, som loka, ramlösa eller vischyvatten brukar hjälpa till med att få bort järnsmak i munnen, även munsprayet proxidente care är bra.
    Ha så trevligt på eran tripp, och lämna biverkningarna hemma!
    Kram Lisa

    Svara

  5. Birgitta
    Aug 30, 2013 @ 09:59:29

    Kan i ord ej formulera vad jag tänker o känner- men jag känner dina tankar din smärta o önskar jag skulle kunna göra något. Men i min enkelhet kan jag bara knäppa mina händer o be – för dig fina människa – o det gör jag!

    Svara

  6. Marie Wirsén
    Aug 30, 2013 @ 13:49:00

    Tårarna rinner och magen knyter sig när jag läser ditt inlägg. Hoppas helgen ger dig förnyad kraft och energi. Kram på dig

    Svara

  7. Ewa
    Aug 30, 2013 @ 17:18:06

    Känner och lider med dig Maj. Det är ingen angenäm resa att ta sig igenom i cellgiftsland. Det är snårigt, taggigt, uttorkande och en ständig uppförsbacke. Men du kommer klara det även om det kanske inte känns så nu. Men det är en riktig skitresa som man aldrig mer vill behöva gå igenom, det är jag den första att skriva under på. Skitbiverkningarna gör verkligen att man får försöka lära känna sin kropp på nytt.
    Allt din familj får stå ut med gör de för att de älskar dig och du dom. Extra påfrestande blir det förstås eftersom dina älsklingar är så små, men de kommer klara detta. Och kanske blir de också lite ”klokare” i det jobbiga med.Måste få tipsa dig om en sluten grupp på Facebook ”Bröstcancer, den ovälkomna gästen” med drygt 200 medlemmar. Där sitter vi alla i samma båt och försöker stötta varandra så gott det går.
    Hoppas du får en bra helg❤

    Svara

  8. Marita Ahlkvist
    Aug 30, 2013 @ 18:28:19

    Käraste Maj!
    Se nu till att njuta av helgen tillsammans med goda vänner. Dina underbara små blir väl omhändertagna. Vi får se till att jag lär känna dem bättre så att jag kan avlasta dig! Leif hjälper givetvis till… Som jag tidigare sagt tycker jag att du är en helt fantastisk kvinna!!! Mitt i allt detta ställer du upp och hjälper ”mina barn”! Försök njuta av helgen! Ring om du vill att vi skall hämta er på söndag – att ta sig hem på egen hand kan nog vara jobbigt. Styrkekramar i massor Marita

    Svara

  9. Marja Leppänen Pastorino
    Aug 30, 2013 @ 21:21:57

    vännen min…om du förklarar för Alma att även föräldrar har dåliga dagar och kan ryta ifrån helt utan anledning så kommer hon att förstå det…det funkade för min son, när jag ringde till dagis och bad om ursäkt för att jag varit vresig på morgonen trots att han skött sig exemplariskt…vet du vad han svarade? -” det gör inget mamma, du bara blir så ibland, arg fast inte på mig egentligen, du behöver inte ringa jag är inte ledsen”…barn är kloka bara man förklarar….kram

    Svara

  10. eva
    Sep 03, 2013 @ 17:11:59

    Majám

    Hoppas att du har kunnat vila och samla styrka på helgen! Passa på solglimtarna, mina varmaste kramar till dig och familjen.

    Svara

  11. Malin G
    Sep 04, 2013 @ 14:55:33

    Jag känner igen mig i allt du skriver ❤ Många kramar

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: