Natti, natti…

Tänk vad underbart det är att sova. Nästan oavsett när och hur. Jag är förvisso känd för att vara morgonpigg – men efter en god frukost så kan jag lätt ta mig en powernap. Efter det kanske duscha, ringa några samtal, käka lunch och sedan fortsätta med en powernap till. Så kunde mina helger se ut innan barnen. Nu somnar jag gärna när jag nattar dem. Eller halvsover vid frukosten alternativt toksover på biografen. 100 spänn för två timmars sömn är ju ett fyndpris! Jag är oerhört tacksam att jag sover så gott under rådande omständigheter. Varje morgon vaknar jag och har till och med glömt mitt sjukdomstillstånd. Ganska snabbt blir jag varse. Håret – eller ja, bristen av hår, brukar vara det som röjer det förträngda. Det är lite kallt att sova utan mössa. I natt kröp Alma över till mig kramade om mitt kala huvud istället för sitt gosedjur. Kärlek.

Sen jag skrev sist så har biverkningståget kommit och gått. Nästintill iallafall. Väl förberedd och med förra gångens absoulta mardrömsupplevelse färskti minnet så har det den här gången känts tämligen hanterbart. Jag har i förebyggande syfte ätit smärtstillande samt receptfria piller för att hålla magen i schack. Det verkar ha fungerat bra. Dock fick jag ett par dygn med extrem ljudkänslighet. Även det en biverkan. Ni vet barn. Glada barn, arga barn, busiga barn. Barn helt enkelt. Inget man skaffar sig för lugn och ro precis. Ljudnivån kan vara omskakande för den mest bullervana. Med den här ljudkänsligheten tillkommer känslan av att mina barn har en megafon tryckt till mitt öra. Almas ”Maaaaaaaaaaaaaaamma, jag vill ha pasta med sås till frukost NU! NU! NU!” i samklang med  Adams ”Marja uppe, Marja uppe, Marja uppe, Marja uppe….” (hyllning till vår kära granne Marja som -inte otippat- bor ovanför) blir i mitt huvud en upplevelse av att ligga framför Iron Maidens ena högtalare under konsert. Hörselkåporna kom väl till pass. Smaken i munnen påminner fortfarande om klunk diesel blandad med lera. Men det var i princip allt. Tackarrrr!

I måndags tänkte jag att det var dags att ringa till Sahlgrenska sjukhuset. Dels för att kolla om de har skickat mina journaler till Västerås Sjukhus, dels för att be om att få träffa en sjukhuskurator. Sista tiden harjag extrema humörsvängningar. Jag är vresig mot alla som inte gör eller säger EXAKT det jag har förväntat mig. Mycket likt de symptomen jag hade innan en utmattningsdepression för några år sedan. Jag känner även en panik växa i min kropp och vill bara, vill, vill snabbt få kontakt med någon att prata med innan jag bryter ihop totalt. Jag ringer Jubiléumsklinikens mottaging, team två – där min onkolog jobbar. Fick snabbt svar att journalerna skulle sammansättas och skickas av Kirurgen och att det även är Kirurgen som innehar kurator för min räkning. Då min tumör kan och ska opereras så är det tydligen Kirurgen som är ”min avdelning”.  Jag ringer. Telefonsvararen går omgående: ”Hej och välkommen till Sahlgrenska Sjukhusets Kirurgimottagning. Våra telefontider är helgfri  måndag, onsdag och torsdag 14.30 -15.45 , tisdagar 14.30-14.45.” Ingen möjlighet att lämna meddelande. Inget erbjudande om att bli uppringd. Ingen information om hur man kan nå dem via ett mail. Tror ni mig inte? Ring 031-3426101. GRATTIS Sahlgrenska Sjukhusets Kirurgi – ni upphör inte att förvåna.

De läskiga historierna om sjukvården kretsar tyvärr inte bara runt mig. Idag läste jag om en medsyster som i februari sökte för sin knöl i bröstet. Kvinnan fick besked om att det ”bara var en vätskefylld cysta, mycket vanligt i din ålder och den kan behöva tömmas flera gånger” när hon besökte mammografin. Cystan tömde de med en spruta. Något prov på vätskan skickades aldrig in på analys. Knölen växte men hon trodde det var normalt. I maj åkte hon åter upp för en ”tömning”. Nu tog läkaren alla prover som gick inklusive prover på en körtel i armhålan. Kvinnans tumör hade vuxit sig till  12×9 cm.  Körteln var också drabbad. Det här är inte skrämselpropagnda. Det här är Sverige 2013.

Vad gäller mig ringde jag både Trygg Hansa för att be om hjälp med psykolog (ingår i min försäkring) – och har redan fått samtal från en. Besökte även min husläkare som gladeligen skickade remiss till en KBT. Frikortet gäller. Skönt. Så nu ska jag gå och lägga mig. Den vanliga tanken som ploppar upp innan jag somnar är önskan om att vakna om ett halvår, lagom till påsk. Frisk, bekymmersfri och med svallande hår ned över axlarna… Natti, natti!

alma sover
Alma slumrar i min famn. Endast 24h gammal.

Annonser

7 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Sissi
    Sep 18, 2013 @ 23:32:04

    Sova är gratis och det är läkande på många sätt
    Men hu vad du hade missat mycket om du sover i ett halvår
    Ett mening jag älskar är
    ”Allt är föränderligt”
    Så kommer det även vara i ditt liv
    Inget består
    Även om du känner så
    Men Du är INTE dina känslor och Du är INTE dina tankar

    Gott att höra att Trygg Hansa skall hjälpa dej och vårdcentralen

    En idé är att skriva en egenremiss
    Funkar lika bra som att en läkare gör det och går snabbare;)

    Vart skriver han remissen?

    Bra du ber om hjälp och att du vet dina gränser och begränsningar

    Kramar om

    Svara

  2. Petra
    Sep 19, 2013 @ 08:07:07

    Godnatt min fina vän!

    Svara

  3. Cina
    Sep 19, 2013 @ 08:48:17

    Godmorgon Maj, vill bara inflika att du behöver vakna lite tidigare än påsk om vi ska hinna träna till Varvet! Påsken är sen i år så får jag föreslå mars? Kram

    Svara

  4. Marja Leppänen Pastorino
    Sep 19, 2013 @ 13:55:35

    just det Maj, träna inför varvet så står vi framför BASF-huset (Linnéplatsen) och spelar lite samba för dig och Cina….och flertal andra som springer.

    Svara

  5. Marja Leppänen Pastorino
    Sep 19, 2013 @ 14:01:30

    ….och du vet att jag känner med dig och din familj (kära mamma Marta inte att förglömma) men om du känner att jag ”skojar” bort dina sorger och besvär så är det för att jag innerligt tror på att lite positiv feedback (i form av humor) underlättar helandet och din vardag. Du kommer att bli bra och se dina barn och barnbarn växa upp. ”Marja uppe” och hennes man har världens bästa grannar en trappa ner. Puss o kram

    Svara

  6. Marita Ahlkvist
    Sep 19, 2013 @ 17:38:23

    Skrämmande!!! Tur att du har så mycket ”go” i dig, vännen! Massa kärlek

    Svara

  7. Ulrica
    Sep 19, 2013 @ 23:38:37

    Vill bara skicka en kram tänker på dig. Ulrica, Växjö

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: